Simon kikade ut genom d?rr?gat och gav dem en kort nickning. Han backade ett steg och ?ppnade d?rren med en l?ngsam r?relse. Polisen hade haft r?tt, det var blod ?ver n?stan hela golvet och lukten av j?rn var s? tjock att den stockades i Otilias hals. Tre polism?n l?g d?da p? v?g ner i trappan. En av dem h?ngde halvv?gs ?ver r?cket och blodet som f?ll h?rdes tydligt som ett dovt ‘plopp, plopp’ i det annars n?stintill tysta utrymmet. Otilia lyssnade efter n?got slags ljud av Glitchar som kunde finnas p? de ?vre v?ningarna. Kanske lyssnade de efter dem med. Men det skulle vara absurt. De hade blivit smartare, men att aktivt lyssna efter andra var n?got de f?rmodligen inte kunde. Med allt adrenalin som pumpade genom deras kroppar skulle det vara sv?rt att h?ra ?ver sitt eget brus och bultande hj?rta. Det var vad hon hoppades i alla fall.

  Blod fanns i stora sprejliknande m?nster p? golv och v?ggar och fortsatte upp f?r den sjunde trappan. Den gula f?rgen p? trapphusets v?ggar hade n?stan helt f?rvandlats till en mosaiktavla vars sj?l fanns i r?tt. Otilia stirrade med ?ppen mun och kunde inte slita blicken d?rifr?n. Hon kunde inte best?mma sig f?r vad hon k?nde. Ilska, avsky, ?ckel? Kanske medk?nsla. Men mest av allt f?rvirring.

  Simon och polisen gick l?ngsamt ner f?r trappan i hopp om att stegen inte skulle eka. Simons plastp?sar gnisslade svagt f?r varje steg och halkade lite p? p?larna som bildats under kropparna som h?ngde ?ver r?cket. Polisen kved till f?r varje steg hon tog och det var n?stan v?rre ?n om stegen hade ekat. Det l?t som en pipande hundleksak. Metall slogs mot tr? en v?ning upp och Otilias hj?rta b?rjade dunka om?jligt snabbt och andan fastnade i hennes hals. Hon stirrade upp mot trappavsatsen, men det som var d?r uppe verkade inte ha m?rkt av dem ?n. Otilia st?ngde d?rren till l?genheten med f?rsiktighet, men v?gade inte l?sa ifall Simon och kvinnan m?ste springa tillbaka. Otilia satte sig med ryggen mot d?rren och anstr?ngde sig f?r att h?ra vad som skedde. Ljudet fr?n v?ningen ovanf?r d?mpades n?stan helt av d?rren. Hon h?rde ingenting annat ?n det dova skallrandet heller, och det hoppades hon var en bra sak.

  Otilia hasade sig l?ngsamt upp p? f?tter och gick till k?ket d?r hon ?ppnade f?nstret igen. Kylan bet hennes kinder i eftermiddagsm?rkret och fick henne att vilja g? och h?mta en jacka, men hon ville inte missa om n?got h?nde. Polisbilarna och ambulansen stod som i ett gr?tt filter p? asfalten. Hon kisade mot det lilla taket ?ver d?rren i entrén. Varken Simon eller polisen syntes till. Hon hoppade till och bet sig i tungan n?r hon h?rde kvinnans skrik. Otilias hj?rta bultade h?rdare och hon v?ntade p? ytterligare ljud, men inget mer h?rdes. Hon visste att det kunde bero p? de tjocka v?ggarna och om de var i fara skulle hon kanske inte h?ra det f?rr?n det var f?rsent. Hon m?ste ner och hj?lpa dem. Men vad kunde hon g?ra? Otilia s?g sig om i k?ket efter n?got vasst som hon kunde anv?nda n?r hon pl?tsligt hejdade sig med handen p? en av bestickl?dorna. N?gon gick p? den frostkl?dda asfalten d?r nere. Hon h?rde det knappt ?ver hennes hj?rtslag, men efter n?gra sekunder ins?g hon att ljudet faktiskt fanns d?r. Otilia sl?ngde sig upp p? stolen, grep tag i spisen n?r stolen h?ll p? att tippa och kikade ut. Hon lutade sig s? mycket fram?t som hon v?gade. Simon var inte d?r, men kvinnan h?ll p? att f?rs?ka ta sig in i en av polisbilarna. Hon h?ll en blodig nyckel i handen och tryckte p? dosan till automatl?set. Bilen blinkade inte ens till. Efter flera f?rs?k gav kvinnan upp och f?rs?kte l?sa upp bilen med nyckeln ist?llet. Larmet gick ig?ng med full styrka och fick kvinnan halka. Det g?lla ljudet ekade i tomheten mellan byggnaderna och Otilia kastade en hastig blick mot g?ngbanan och de andra h?ghusen. Poliskvinnan kravlade sig snabbt upp p? f?tter och ryckte med nyckeln fram och tillbaka i l?set, men lyckades inte f? upp d?rren. Otilia h?rde ilskna tjut i trapphuset och flera f?tter som sprang i trappan. Hon hoppades andl?st att Simon skulle hitta n?gonstans att g?mma sig. Hon ville hj?lpa honom, men fann att hon inte kunde slita sig fr?n f?nstret.

  “J?vla idiot! Vi du d?da oss ocks??” Otilia m?rkte inte av att hon skrek f?rr?n orden l?mnat hennes l?ppar. Det h?rdes n?stan inte ?ver billarmet, men kvinnan h?rde och riktade ett vitt ansikte upp mot f?nstret medan hon fortsatte f?rs?ka vrida nyckeln fram och tillbaka i l?set. Nyckeln lirkades l?ngre ut tills hon tappade nyckeln p? asfalten och r?kade sparka den under bilen. Billarmet fortsatte tjuta och det l?t som att det blev h?gre och h?gre n?r ljudet stutsade mellan byggnaderna. Med det misstaget skulle polisen vara d?d inom loppet av en minut. Mindre. Kvinnan stirrade omkring sig. Sedan sprang hon vidare till det enda fordon som hade d?rrarna ?ppna.

  “NEJ!” skrek Otilia. Om ambulansen ocks? b?rjade tjuta s? skulle det vara slut med dem allihop. Kvinnan satte sig i ambulansen, drog igen d?rren med en sm?ll och rivstartade motorn. S?klart hade ambulansmannen som kastat sig ur bilen i all hast l?mnat nyckeln i. Kvinnan knappade p? panelen och Otilia andades ut. Inget mer larm. Polisens larm var nog s? illa, men ett till… en kraftig siren gick ig?ng. Kvinnan dunkade handflatan mot panelen men lyckades inte f? sirenen att tystna. Ist?llet backade hon snabbt och k?rde ut p? gatan. Str?lkastarna visade en stor hop m?nniskor som var p? v?g mot henne. De kastade sig ?ver varandra, ?ver bilar och genom h?ckar f?r att komma ?t henne. Till slut lyckades hon st?nga av ljudet och kvar var polisbilen. Den skulle locka dit alla Glitchar som fanns i omr?det om den inte gjort det redan. Hopen r?rde sig mot polisbilen. Mot deras port. ?nnu fler kom springandes fr?n olika h?ll med riktning mot ljudet. Rutorna p? bilen krossades under tunga slag och sparkar. Poliskvinnan sladdade ut p? gatan med ambulansen, och sedan svajade fordonet till. Bilen saktade l?ngsamt ner, men hade fortfarande en s?dan fart att den k?rde rakt in i busskuren. Rutan krossades och en av stolparna formade motorhuven till ett V. Otilia lutade sig ut?t f?r att f?rs?ka se b?ttre, men hennes n?sa rynkade sig n?r hon k?nde en fr?n r?klukt. En av Glitcharna som kom ut genom d?rren p? deras h?ghus ramlade fram?t och ner p? asfalten. Han st?llde sig upp och fortsatte bort till de andra f?r att dunka s?nder fordonet n?r Otilia h?rde en kanonliknande sm?ll och lukten f?rst?rktes. Svart tjock r?k bolmade ut fr?n porten d?r nere och snart spred den sig upp mot deras f?nster. Otilia st?ngde igen f?nstret och b?rjade se sig om efter vad de skulle g?ra om inte branden sl?cktes och vad de kunde ta med sig om de m?ste fly. Hon stelnade till med handen i en av bestickl?dorna n?r polisbilens larm slutade tjuta. Hon sprang mot f?nstret och hoppade upp p? stolen s? snabbt att den n?stan v?lte. Hopen av Glitchar b?rjade r?ra sig mot r?ken. In mot dem. Otilia grep ett h?rt tag om stolens ryggst?d. De kunde inte ta sig ut. Ytterd?rren ?ppnades med en sm?ll. Otilia kunde inte andas, men tvingade sig sj?lv ner p? golvet och str?ckte in handen i bestickl?dan. Stegen kom n?rmare och hon lyfte upp handen. En grillgaffel. Hon hade inte tid att se sig om efter n?got annat. Stegen stannade i slutet av hallen. Hon kastade sig fram f?r att hugga, men armen stoppades av ett h?rt grepp runt hennes handled. Det tog n?gra sekunder innan hon leal?st sl?ppte gaffeln p? golvet. Det var Simon. Han hade klarat sig. Otilia kastade sig i hans armar, men sl?ppte snabbt och tog ett steg tillbaka.

  “Vi har problem.”

  “Med polisbilen ja. Jag f?rs?kte komma ?t d?rren, men-”

  “Inte det. Vi m?ste komma h?rifr?n. Nu.” Otilia ryckte i hans arm f?r att dra honom mot k?ket. Han f?ljde henne inte.

  “Vad menar du?”

  “K?nde du inte r?ken?”

  “Det kommer s?kert vara ?ver snart.”

  “T?nk om den sprider sig d?? Glitcharna har redan b?rjat dra sig mot den. Och om vi har b?de Glitchar och eld att ta oss igenom… vad tror du?”

  “Jag h?rde sm?llen, men jag trodde det var polisbilen? Och var ska vi ta v?gen? De skjuter oss om de ser oss.”

  “Vakna, Simon. T?nk om det inte finns n?gon f?rst?rkning? Eller brandbilar?”

  “D? ?r vi d?da.” Simons ord h?rdes knappt och r?ken b?rjade lukta starkare.

  Unauthorized usage: this tale is on Amazon without the author's consent. Report any sightings.

  “Nej.” Otilia flackade med blicken ?t sidorna i hopp om att finna n?got som kunde leda till en plan. Men allt virvlade bara omkring i en ormgrop i hennes hj?rna. “Vi m?ste ta oss ut. Vad kan vi ta med oss?”

  “Och hur hade du t?nkt att vi skulle ta oss ut? Vi kan v?l v?nta och se vad som h?nder?”

  “Simon, vakna! Vi m?ste ut! B?rja packa och hj?lp mig komma p? ett s?tt. Det m?ste finnas ett s?tt.” Otilia ?ppnade garderoben vid byr?n. Flera v?skor ramlade ut p? golvet.

  “Okej, okej. Jag fattar. Men vad vi kan ta med oss beror p?-”

  “B?rja packa f?r i helvete!”, sade Otilia genom sammanbitna t?nder och tryckte en v?ska i hans armar. Simon s?g stumt p? henne medan hon packade i sin laptop i en bag. Sedan packade hon ner tv? filtar och v?skan var full. Hon stormade f?rbi honom med l?nga steg och satte ner v?skan i k?ket d?r hon tr?ngde ner en ravioliburk som gjorde att v?skan inte kunde st?ngas.

  “Men kom igen d?!”

  ?ntligen b?rjade Simon r?ra p? sig. Han plockade ner n?gra saker p? m?f?, och Otilia log stelt n?r hon s?g den tomma f?rvirringen i hans ?gon.

  Otilia t?nkte febrilt medan hon kastade ner saker fr?n k?ksbordet f?r att snabbt sortera vad det skulle vara v?rt att ta med. Tv? fr?gor snurrade i hennes huvud. Hur skulle de kunna ta sig ut, och var skulle de ta v?gen? Hon ropade till Simon att h?lla bilnycklarna p? sig under hela tiden, och att inte tappa bort dem. Hon kikade d? och d? ut genom f?nstret. R?ken var fortfarande tjock men branden var kanske mindre ?n de trott, f?r den t?tnade inte ytterligare och hon kunde inte se n?gon eld. Hon knappade med fingrarna mot f?nsterbr?dan. Om de tog det lugnt skulle de kunna hissa ner vad de t?nkt haft med sig p? marken. Otilia mindes repet som hon hittat n?r hon st?dade. Det skulle kunna fungera. Hon letade igenom byr?l?dan och hittade bunten, drog ut snodden runt den och virade ?nden av repet runt ena fingret. Tanken for snabbt genom hennes huvud och b?rjade bearbetas. Ja, det skulle de kunna, men det skulle kr?vas att de planerade.

  Otilia lade sin hand p? Simons. “Ska vi s?tta ig?ng?”

  Simon suckade, men nickade till slut. Han gick l?ngsamt till ytterd?rren och v?nde sig om mot henne. Han ?ppnade munnen som f?r att s?ga n?got, men ?ngrade sig. Otilia lade h?nderna p? sidorna av hans huvud och gav honom en l?tt kyss. Hon h?ll hans blick tills han slet sig fr?n den och tittade ut i hallen. Han kramade vinflaskan i handen s? h?rt att Otilia oroade sig f?r att den skulle spricka. Hon ?ppnade t?ndsticksasken och t?nde eld p? tygbiten som stack ut ovanf?r flaskans mynning. Simon stirrade i en sekund p? l?gan, svalde, andades ut och ?ppnade ytterd?rren. Efter ljudet kom vr?l ekande upp efter v?ggarna, och flera snabba steg h?rdes i trappan. Simon kastade flaskan s? l?ngt han kunde, men den halkade av hans handsvett och slungades i en halvm?ne upp i taket. Den studsade mot ytan och f?ll ner p? golvet d?r glaset splittrades och spriten spred sig. Den fattade eld n?r Otilia tr?ngde sig f?rbi Simon och tryckte igen d?rren. Direkt efter ryckte n?gon i handtaget, men hon h?ll emot. Otilia l?ste snabbt och hakade p? kedjan. Nu hade de mindre tid ?n de trodde. Hon stannade till i steget n?r hon h?rde ett tjutande ljud som av fyrverkerier och ett slukande, sugande ljud som bara eld kunde komma fr?n eld. N?gra minuter till. Hon bad en snabb b?n till Gud, som vid det h?r laget m?ste vara tr?tt p? alla som v?nder sig dit i desperata situationer men inte annars. Hon puttade Simon framf?r sig in i k?ket, men stannade till och m?ste backa tillbaka. Hon tyckte att hon hade sett en liten flicka i vardagsrummet, med m?rkblont h?r och en rosa rosett i h?ret. P? n?got s?tt k?ndes det som att Otilia hade sett henne f?rut, men hon kunde inte minnas var.

  “Kom igen!”

  Simons r?st fick henne att ruska p? huvudet. Det fanns ingen d?r. Hon best?mde sig f?r att det m?ste vara r?ken som redan gjort henne yr. Hon fortsatte in i k?ket och Simon hissade ner packningen s? snabbt han kunde efter att ha kollat att det var s?kert.

  “Jag vet inte hur vi ska ta oss till bilen med allt det h?r. Det ?r s?kert tio Glitchar kvar d?rnere, och ?ven om de inte m?rker packningen s? l?r de nog m?rka oss.”

  Otilia nickade och f?rs?kte lista ut n?got de kunde g?ra, men hon kunde inte sluta t?nka p? flickan. Glitcharna hade varit riktiga, kanske flickan var det med. Men hur hade hon kommit in i l?genheten d?? Otilia gick l?ngsamt in i hallen medan Simon ropade p? henne att komma tillbaka till k?ket. Hon fick en impuls och lydde den. Hon fyllde sina lungor och skrek s? h?gt hon kunde. Otilia fortsatte tills hon inte l?ngre kunde f?r att hon saknade luft och hostade till i slutet. Sedan sprang hon in i k?ket. Simon stirrade ut genom f?nstret, sedan p? henne.

  “De ?r p? v?g in. Hur kom du p? att du skulle skrika s? d?r? Det var ju brilliant-”

  Dunsarna i trapphuset blev fler och det vibrerade i ytterd?rren. Otilia h?jde ?gonbrynen mot honom och log. Simon tog ett djupt andetag, f?ste repet runt spisen och s?g till att det satt fast ordentligt innan han b?rjade kl?ttra ner. Han visste inte riktigt hur han skulle g?ra och kl?ttrandet tog mer tid ?n de egentligen hade. Otilia blev r?dd att han inte skulle klara det och lutade sig ut genom f?nstret f?r att se p? honom, men till slut landade han i det frostiga gr?set. Han s?g p? medan Otilia hasade sig ner efter repet och virade runt foten i det. Hon v?grade att titta ner. Om hon gjorde det nu skulle hon aldrig klara det, och det fanns inte en chans att de skulle kunna ta sig till l?genheten igen. De hade redan kastat bort det alternativet. Hennes hj?rtslag ?verr?stade allting i hennes huvud och repet skavde mot de tunna handskarna. ?nd? h?ll hon sig kvar och b?rjade sakta hasa sig ner.

  Simon bar v?skorna bort mot bilen. Han l?ste upp den manuellt och ?ppnade bakluckan s? tyst han kunde medan Otilia k?mpade sig ner centimeter f?r centimeter. Handskarna gled mer ?n hon t?nkt och f?r varje g?ng m?ste hon stanna upp och andas ut innan hon kunde forts?tta ner?t. Hon virade foten runt repet varje g?ng hon flyttade sig, men det b?rjade g?ra ont och hennes muskler var redan tr?tta.

  Hon hade bara n?gra meter kvar n?r hon trasslade in foten s? mycket att hon inte kunde flytta den, hur mycket hon ?n f?rs?kte. Hon sparkade med foten och virade underarmen om repet s? gott hon kunde, s? att hon inte skulle falla rakt ner n?r hon kom loss. Men foten satt fastsurrad. Otilia f?rs?kte b?ja sig ner f?r att hj?lpa till med den andra handen, men om hon gjorde det skulle hon beh?va sl?ppa den andra armen fr?n repet. Simon s?g mot henne och lastade in bensindunken s? snabbt han kunde innan han satte sig i bilen. Han verkade inte m?rka att hon satt fast. Glitcharna som samlats utanf?r hade dragit sig in i den brinnande byggnaden, men de kunde komma ut n?r som helst. Otilia hostade till och s?g upp mot deras l?genhet n?r hon h?rde ett brak. Glitcharna hade brutit sig igenom d?rren till slut. Hon ryckte allt hon kunde i repet och sparkade med foten men kom ingenstans.

  En glasruta sprack vid sidan av henne med ett h?gt klirrande och stora l?gor slickade efter v?ggen. Det brusade h?gt av infernot inne i den brinnande l?genheten och hettan gjorde det sv?rt att andas. Otilia f?rs?kte hoppa i repet f?r att komma loss, men det gjorde bara att repet satte sig ?nnu stramare runt benet och att blodtillf?rseln n?stan str?ps. Det gjorde ont, men ?nd? trodde hon att sm?rtan d?mpades av adrenalinet hon k?nde pumpade genom ?drorna. Hon andades i fl?mtningar och hon b?rjade gr?ta av vanmakt.

  “Simon!” Hon ropade allt hon kunde, men hon h?rde sj?lv hur svagt det l?t ?ver elden och Glitcharnas vr?l. Hon skakade repet allt hon kunde med kraften som hennes ilska gav henne n?r hon tittade upp och s?g en brinnande person luta sig ut genom Simons och hennes k?ksf?nster. Det var en levande fackla som f?ktade med h?nderna mot henne. Hon k?nde hur det stack i ?gonen fr?n r?ken inifr?n det krossade f?nstret och det f?rv?rrade t?rarna. Hon kunde inte l?ngre se n?got annat ?n oklara bilder som spelade framf?r hennes ?gon. Repet knakade h?gt och hon f?ljde den suddiga konturen av eld som letade sig ner efter husv?ggen. Hon stannade till, torkade ?gonen med ?rmen och stirrade mot deras k?ksf?nster och l?gorna som b?rjat kl?ttra efter repet. Glitchen lutade sig ?nnu l?ngre ut och str?ckte h?nderna mot henne. En brinnande tygbit singlade f?rbi henne innan Glitchen lutade sig f?r mycket fram?t. Hans ben sprattlade till och Otilia s?g fallet i slowmotion. Kroppen v?ndes i fallet och nacken tr?ffade gruset med en dov sm?ll. Elden som omslukat honom pustade till innan den b?rjade brinna f?r fullt igen. Det luktade stekt biff och br?nd lever. Otilia andades h?ftigt och f?rs?kte att inte t?nka p? oset n?r hon f?rst stirrade ner p? den brinnande massan och sedan upp mot f?nstret. Ett h?gt krasande av porslin och kastruller h?rdes igenom vr?len som fortfarande ekade inne i h?ghuset och ytterligare tv? Glitchar kl?ttrade upp p? spisen i k?ket.

  “Simon! SIIIMON!” Hon ryckte allt hon kunde i repet igen. Hon drog in ett andetag, men hostade ut det n?stan direkt. “Jag kommer inte ner!” kraxade hon fram och viftade allt hon kunde med sin fria arm. Hon h?rde bilens motor starta och k?ra ut fr?n parkeringen, ut p? v?gen. Otilia kunde knappt se genom diset av t?rar.

  “SIMON!”

  Sedan brast repet.